söndag 20 januari 2013

4 Det är inte solen som saknas i Sverige, det är viljan

Många har uppfattningen av att Sverige inte lämpar sig väl för solenergi på grund av den relativt låga instrålningen, men det är inte riktigt sant. Det finns mycket mätdata kring solinstålning att finna på nätet och man ser ganska snabbt att solinstrålningen i större delen av Sverige faktiskt kan mäta sig med den i Tyskland, och att förutsättningarna för tillvaratagande av solenergi därför är nästintill likvärdiga.

I kartorna över Sverige och Tyskland visas solinstrålningen över ett helt år mätt i kWh/m². Dvs den totala mängden solenergi som strålas på en horisontell kvadratmeterstor yta. Man kan se att Sverige har lägre solinstrålning i snitt, men att det i praktiken inte skiljer särskilt mycket. En effekt som ej syns i bilderna är att den lägre medeltemperaturen i Sverige gör att man får mer el-energi av samma mängd solenergi. Detta beror på att solcellerna blir mindre effektiva ju varmare de är. I ett senare inlägg ska jag visa hur mycket solel exakt samma solcellsanläggning producerar i Sverige jämfört med Tyskland. 




Varför jämför jag då med Tyskland? Jo, i Tyskland har installation av solceller på privata hus formligen exploderat, medan det i Sverige går extremt långsamt. Orsaken till detta går att finna i den nästintill icke befintliga satsningen på att lösa de legala hinder som gjort att exempelvis nettodebitering inte har varit möjlig. Nettodebitering skulle lösa ett av de större problemen när det gäller solenergi; att kunna "lagra" det överskott som produceras under soliga sommarmånader till de mörka vintermånaderna. I Tyskland garanterades dessutom privatpersoner som investerat i solceller en ersättning för varje varje kWh i överskott under de första 20 åren efter installationen. Detta medför att risken med investeringen minskar drastiskt.

Hur ser det ut i Sverige då? Att regeringen efter flera års hänvisning till pågående utredningar fortfarande diskuterar hur man ska lösa skattefrågan är löjeväckande. Man hänvisar till att EU-lagstiftningen sätter käppar i hjulen och att det på grund av den inte är så lätt att introducera nettodebitering. Men just detta problem har flertalet andra EU-länder löst sedan flera år tillbaka. Det är snarare att intresset saknas från politiskt håll som är det verkliga problemet. Just nu är det privata företag som driver utvecklingen framåt, företag som med mer eller mindre smarta lösningar erbjuder varianter av nettodebitering. Mer om detta i kommande inlägg!

Följande bild är från det Europeiska konsortiet PV Grid. Bilden visar en kartläggning av svårt det är för en privatperson i olika länder att gå igenom de administrativa processer som krävs för att i slutänden kunna koppla på sin solel-anläggning på kraftnätet. Sverige ligger ensamt på botten. Det är alltså inte enbart avsaknaden av nettodebitering och olika skattefrågor som är problement, det är även den oerhört byråkratiska pappersexcercis som gör att många ger upp innan man ens har försökt.


smart
fair
improvable
troublesome
bad


Frågan är när vi i Sverige får samma förutsättningar som så många andra länder redan har? Regeringen har lovat att utredningen ska vara klar senast den 14e juni i år: http://www.regeringen.se/sb/d/15686/a/192088

4 kommentarer:

  1. Hur gör man då i Sverige? Vilka papper krävs?
    Några tips?
    /Anders

    SvaraRadera
  2. Frågan är väl hur den tyska ekonomin kommer må efter ytterligare några år med dessa generösa subventioner. De tyska elpriserna är väl redan idag ganska höga?

    SvaraRadera
  3. Anders:
    I Sverige krävs en mängd olika papper till olika instanser innan man kan få sin anläggning klar och godkänd. Jag ska skriva ett inlägg om hela processen lite senare då det är ganska komplicerat men "kortfattat" så består det av:
    1. Eventuellt bygglov. Detta skiljer sig enormt mellan olika kommuner
    2. Ansökan om investeringsstöd för solceller
    3. Ansökan om att få elmätare utbytt av nätägaren
    4. Ansökan om inmatningsavtal med nätägaren.
    5. Föranmälan av installation från elektriker till nätägare
    6. Ansökan om elhandelsavtal med ett elhandelsbolag (för att sälja överskottselen)
    7. Ansökan om konto för hantering av Elcertifikat
    8. Färdiganmälan av installation från elektriker till nätägare

    Varje steg innebär en ganska omfattande pappersexcersis och många gånger krävs upprepade kontakter med varje instans innan man är färdig. Hela proceduren kan verka avskräckande för den som är intresserad av solel, och det är det som ovanstående kartläggning av de olika ländernas byråkrati visar. I Sverige är vi just nu värst i Europa vad gäller detta.

    SvaraRadera
  4. Johan:
    Det är en mycket bra fråga. Jag kom precis hem efter en resa genom Tyskland och Holland där man har kommit mycket längre än Sverige när det gäller solel. Jag pratade med en villaägare i Lippstadstrakten angående just hans avtal och den anläggning han har. Han berättade att han fick 60 Eurocent per kWh som han själv producerade och sedan använde. För överskott får han 30 Eurocent och den el han ibland måste köpa kostar honom 25 Eurocent, dvs mycket högre än elpriset i Sverige. Ersättningspriset har han fått garanterat i 20 år av staten. Då solcellspriserna har sjunkit kraftigt så förstod jag det som att ersättningsnivåerna för nya anläggningar justeras ned, men det är fortfarande garanterade ersättningar under 20 år som gäller.

    Hur detta påverkar landets ekonomi vet jag inte. Som jag förstått det så bekostas detta bland annat med ett påslag på elpriset som alla får betala, vilket såklart påverkar landet negativt i viss mån, men vinsten med miljövänlig el måste ju beaktas relativt detta, likväl som effekten av decentralisering av elproduktionen.

    SvaraRadera